blomstertäppan

Idag har det varit tyst här på bloggen, det var ingen glad sofie som vaknade idag. Men nu känns det lite lättare så nu tänkte jag att nu kan jag skriva ett inlägg utan att det blir helt nattsvart. Det är 1 år sedan idag som min underbara farfar gick bort, som jag saknar honom.  Han var så lycklig, nykär och han dog på tok för ung. Det kändes som om han bara slets ifrån oss och livet. Jag tror fortfarande att jag ser honom i bilen som passerar, farbrodern som jag möter med hunden eller han som står där borta vid gatuhörnet och väntar. Men så tittar jag till en gång till och inser att det inte är min farfar, utan en annans kanske farfar eller morfar. 1 år så fort, ändå så lång tid sedan.  Kändes som om det var nyss han ringde och sa ”hej lilla gumman det är bara farfar”, som han lutade huvudet bakåt och gapskrattade eller tände sin pipa och viftade med handen så att tändstickan skulle slockna. Men det var ändå ett helt år sedan min pappa ringde 06.10 och sa att han nu var hos farmor. Min älskade farfar vad jag saknar dig.

Ta hand om era nära och kära varje dag, varje minut och varje sekund. Älska livet och lev det till fullo.