blomstertäppan

Dagar som denna

 

Idag för exakt tre år sedan for min farfar till Nangijala och lämna oss här. Han reste till körsbärsdalen och till farmor. Han lämnade oss med minnen av barkbåtar, lukten av hans pipa och ljudet av hans höga skratt. Han var nykär, på tok för ung och hade så mycket kvar att leva för. Det känns som det var igår jag träffade honom, samtidigt känns det som evigheter sen vi satt där längst fram i kyrkan med tårar längst kinderna. Jag undrar om saknade någonsin kommer att minska. 

Dessa dagar är det extra skönt att ha vänner och dessa två filurer, som så lätt får en på andra tankar och man glömmer för en stund vilken dag det just är.

 

 

Men guuuuuud så söt Max är i Bamsedräkten! Han måste ju varit i himmelriket när han fick ha på sig den!
Tror nog det var farfar som var här i morse och kollade till oss här nere!
Kram

Min morfar dog för 12 år sedan. Saknade finns fortfarande kvar.
Tänker på honom väldig ofta, tur man har sina barn som förgyller livet :)
Kram

Underbara kläder!

Men åhhh, alltså dina barn är så söta <3
Och jag tror inte att saknaden minskar. Det är 8 år sen min morfar dog och 3 år sen min mormor och farfar dog. Och saknaden är nästan större idag än då. För jag har ju så mycket att berätta för dom ......

Hihi så söta dem är :)

Ja visa dagar är verkligen saknaden extra stor för sina nära och kära som lämnat en.

Vad söta de är! Jag tror inte saknaden minskar men man lär sig hantera den. Kram

Så söta ♥
Tror inte att det försvinner man helt enjelt lär sig att leva med det..

*kramar om*